Efter lång utredning och svår födslovånda har till slut regeringens kvotpliktsförslag sett propositionens ljus. Det är lätt att förstår problematiken. Det är snårigt att lösa en anpassning till marknad när de marknadsmässiga grunderna inte spelar en i händerna. Vad det handlar om kort är att öka användningen av biodrivmedel utan att kostnaden belastar statskassan. Den skall i slutändan tas av konsumenten. Kvotplikt behöver inte vara fel styrmedel utan det handlar om konstruktionen. Krav på konkurrens- och teknikneutralitet står alltid i förgrunden för SPBI och här når inte propositionen hela vägen fram. Det kommer inte att hålla i ett längre tidsperspektiv. Frågan är när anpassningar behöver göras och vilka konsekvenser de får. Frågetecken reses också i pliktens förlängning när procentsatserna ökar och krockar med EU-kommissionens förslag om tak för grödebaserade produkter och ILUC-konsekvenser. It’s a bumpy road ahead.