Vi som deltog på 24:e World Energy Congress i Abu Dhabi kan nu konstatera att klimatfrågan äntligen tas på riktigt allvar, även av de olje- och gasproducerande länderna. Att tekniken finns och att kostnaderna för sol, vind och batterier sjunker är sedan tidigare känt och ett imponerande antal spännande projekt presenterades – men frågan som ställts nu är hur vi kan få till en än snabbare utveckling. Några lyfter upp att förenkla regleringen, andra att standardisera finansieringsprocessen och alla pratar om ett avsevärt mer aktivt samarbete mellan olika sektorer, s.k. ”sector coupling”.
Det är tydligt att det inte är tillräckligt att bara arbeta med förnybara källor om vi ska kunna ersätta de 80% fossila energikällorna som finns i energimixen tillräckligt snabbt. Alla är överens om att elektrifieringen är en trend, vilken leder till en förväntad fördubbling av elbehovet, men allt kommer inte att elektrifieras. Flytande eller gasformiga ”molekyler” kommer ha mycket stor betydelse även i framtiden, och det betyder att man kommer kunna nyttja den infrastruktur som redan finns på plats.
Att CCS (Carbon Capture & Storage) och även CCU (Carbon Capture & Utilization) har en förnyad framtid har blivit tydligt, och många menar att det inte går att klara klimatmålen om inte CCS exploateras i stor skala. Saudi och UAE planerar t.ex. att använda CCUS för att ha en så koldioxidsnål produktion av olja och gas som möjligt, då dessa kommer att behövas under överskådlig tid. Men även om dessa länder nu byggt världens största solcellspark som används för avsaltning och inom produktionen av fossila råvaror, så satsar de stort på kärnkraft, och just kärnkraft nämns av många fler länder som en betydande del i den framtida energimixen.
Trendspaningen visar även att lagring av el är en ”game changer”. I jämförelsen mellan lagring i vätgas, batterier eller pumpkraft, faller framtiden på batterier enligt ett antal experter – kostnaderna sjunker kraftigt och de kan snabbt sättas ihop till stora enheter.
Slutsatserna under konferensen var att olja och gas kommer att dominera energiportföljen i decennier – men kan komma att produceras och konsumeras på ett mycket renare sätt genom CCS, byta kol mot gas osv.
Omställningen måste dock baseras på varje lands energiförutsättningar, inte en generell policy och social rättvist fördelad börda och investering i ny energi blir allt viktigare för att få med alla på tåget. Det ‘sociala kontraktet’ är viktigt – låt inte medborgare och industri betala för plakatpolitik. Tyskland är ett dåligt exempel med samma CO2 utsläpp idag som 1990, men med enorma investeringar (+30%) pålagda industrin och stora skattehöjningar för medborgarna – utan effekt på klimatet.
Omställningen måste också ses i ljuset av de $11 trillioner (1 100 miljarder USD) investeringar i olja och gas som behövs i närtid – bara för att kunna leverera världens växande efterfrågan på billig energi, samtidigt som vi ska ställa om och investera i förnybart.
Dagens efterfrågan på ca. 100 mbd (million barrels per day) olja kommer att öka till 112 år 2040. Av detta är vägtransport 44 mbd idag och 48 om 20 år. Differensen är en ökning om 12 mbd i länder utanför OECD och en minskning i OECD-länder om ca 4 mbd. Efterfrågeökningen kommer huvudsakligen från länder som förväntas växa explosionsartat, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.
Samtidigt kommer det bara att ta ca 3 – 4 år innan elbilen blir ett realistiskt alternativ (pris, effektivitet, tillgänglighet) i OECD-länder, och prognoserna visar att runt 2040 finns det 2.4 mrd bilar i världen, varav ca 300 m (+/- 100 m) är elbilar, alla i OECD. Bilparken styrs av ekonomi och tillgång till olja, dvs utvecklingsländer med tillgång till olja kommer att ställa om till el sist. OPEC’s bedömning av elektrifiering av transportsektorn är att ca 19% av bilparken kommer att vara elektrifierad 2040.
Så vilka är några av de lösningar man tror kommer att behövas;
Fokus på produktsidan (vilka produkter som ska användas), måste kompletteras med användarsidan (hur produkterna används) då detta kan bidra mest till reduktion av utsläpp. Effektiviteten i användandet av energi motarbetas dock av ökat välstånd i världen. I länder där man tidigare eventuellt hade råd med en AC, har man nu en AC per rum, och antalet bilar i världen ökar ständigt.
Det är inte bara politik eller industri som kommer att förändra världen, utan individuellt beteende.Sätt realistiska mål för omställning! 2050 är det inte vår generation som måste ta ansvaret. Kortare och mer balanserade mål leder till snabbare resultat och att vi inte skjuter problemen framför oss.
Utbildning blir grunden för att ändra strukturer – vi måste börja bygga in förnybart och hållbart i skolan, och en ny energiekonomi måste skapas, där de högavlönade jobben och framtiden finns i förnybart. Säkerställ att existerande kompetens och resurser i olja/gas tas om hand och används på bästa sätt i omställningen. Miljoner människor jobbar i industrin idag, kasta inte bort den kompetens och erfarenhet som behövs.
Parisavtalet blir 3.5 graders uppvärmning när ländernas individuella mål slås ihop, men notera att Paris är ett avtal mellan regeringar, ingen har ännu avtalat något med industrin eller företag som ska investera, därför behövs nya ansatser till policy. Mer sofistikerad och holistisk med bransch-, sektor- och teknologiöverskridande ansats.
Tänk på att ’marknad’ och ’land/region’ inte överlappar 100%, och att när man inför regleringar så blir det konflikter där de inte stämmer överens. Komplexiteten i licensgivning, anslutningar etc. hindrar utbyggnaden av förnybart, och inom området måste vi välja mellan två filosofier;
- Marknad – låt marknaden bestämma via de finansiella mekanismer som alltid fungerat. Marknaden är europeisk eller global i vilket fall som helst.
- Regleringar – låt regelverket bestämma, men då måste det vara konsekvent för alla länder.
För att summera en intensiv vecka, så använder jag William Gibsons berömda citat ‘the future is already here — it’s just not evenly distributed’. Mycket innovation och tekniksprång som inte setts på många decennier ger hopp om att framtiden är ljus, men samtidigt så saknar fortfarande 1.5 miljarder människor elektricitet, så utmaningarna att ställa om till en hållbar värld kvarstår.
Här i Sverige ser vi samtidigt att branschen genomsyras av nytänkande och en positiv syn på omställning i alla led av värdekedjan, från råvaror och produktion och hela vägen ut i konsument och förbrukarledet. Klimatneutralitet som ett koncept börjar ta form, och planer för hur vår industri tar sig an utmaningen och möjligheterna utarbetas just nu. Vi återkommer inom kort med fler uppdateringar.