Råolja är ett en fossil energikälla som bildats genom att växter och djur begravts i sediment på havsbotten. Under miljontals år har den energi som dessa organismer lagrat beroende på värme, tryck och olika bakterier omvandlats till de kolväten som utgör gas, råolja eller kol. Råoljan har sedan inkapslats och lagrats i porösa berglager.
Att leta efter olja handlade till långt in på 1900-talet ofta om att förlita sig på slumpen. Det gav en stor osäkerhet som branschen idag har minskat genom att utveckla metoder som bygger på den vetenskap som kallas geofysik. Genom att göra en översikt av berggrundens typ och struktur går det nämligen att göra en kvalificerad bedömning om en given plats gömmer en oljefyndighet.
Trots de här nya redskapen krävs det fortfarande provborrningar för att konstatera att det finns olja eller gas och att volymerna är tillräckligt stora och att övriga förutsättningar är på plats för att påbörja utvinning.
Borrning
Att borra efter olja är en mycket kostsam process som bygger på samma princip oavsett om det sker på land eller till havs. Borren, med en krona av hårdmetall, roterar med stor kraft för att ta sig ner genom marken. Under arbetets gång förlängs borröret som hela tiden transporterar upp jord- och bergmaterial som kan analyseras.
Tack vare teknikutveckling kan oljeborrningen nå tusentals meter ner i jordskorpan. De djupaste hålen finns idag i djuphavsområden och når ned till 7 000 meter ned i ett vattendjup på 3 000 meter. Ny teknik har också gjort det möjligt att borra horisontellt och inte bara rakt ned i källan som man gjorde i början. Tekniken har medfört att reservoarerna kan tömmas i en högre grad än tidigare. Ny teknik innebär dessutom att möjligheterna att borra efter olja i områden med svåra klimat-, vind- eller djupförhållanden har ökat och därmed basen för oljeutvinningen.
Högt tryck
När man väl hittat gas eller olja måste den tas upp till ytan. Eftersom oljan eller gasen ligger under tryck i reservoaren kommer den upp av sig själv genom självtryck. I takt med att trycket sjunker kan man använda gas eller vatten som man pumpar ned för att öka trycket i reservoaren igen och hålla en hög takt i utvinningen. När trycket väl borta kan man även mekaniskt pumpa upp olja med någon av de numer klassiska pumparna. Tjockare råolja eller oljesand kan man behöva värma för att få den tillräckligt lättflytande innan den pumpas upp. Oljesand kan även grävas upp med grävskopa där den ligger ytligt.
Producerande länder
De största konventionella oljereserverna i världen finns i Saudiarabien, Iran, Irak, Kuwait och Ryssland medan de största producenterna är Ryssland Saudiarabien, och USA.
Oljeproduktionen från Nordsjön som under de senaste decennierna haft en stor betydelse för Europas och inte minst Sveriges oljeförsörjning har idag börjat minska. De största exportländerna är idag Saudiarabien, Ryssland och Förenade Arabemiraten.