Så kom då till sist en uppgörelse mellan parlamentet och rådet när det gäller infrastrukturdirektivet för alternativa drivmedel. Ett förslag från kommissionen som i sin detaljrikedom visade på låg förståelse för att Europa inte ser likadant ut överallt och att planekonomisk styrning inte fungerar. Ursprungsförslaget stipulerade hur många laddstolpar, gaspumpar m.m. som skulle finnas och kilometerantal mellan dem. Något som parlamentet ville förstärka i sitt utgångsbud. Den kompromiss som nu verkar se dagens ljus innebär att medlemsländerna tar fram egna planer som skall implementeras före 2020. Det är en ordentlig tillnyktring men det är allvarligt att så starka krafter i såväl kommissionen som parlamentet driver utvecklingsfrågor på detta sätt.