Regeringen har nyligen släppt en lagrådsremiss om ”Miljöinformation om drivmedel” där man i praktiken ger Energimyndigheten i uppdrag att ta fram ett förslag till hur det ska gå till.
Drivmedelsbranschen arbetar kontinuerligt med att förbättra informationen om de olika drivmedel som säljs på marknaden, till konsumenter, både privat och företag. Detta sker både från SPBI som branschorgan men också från de olika aktörerna på en konkurrensutsatt marknad. Detta sker både utifrån ett nationellt perspektiv, men även utifrån den EU-märkning som kommer att börja införas i Sverige i maj och vara slutförd oktober 2018. Vi behöver därmed system för Miljöinformation som harmonierar med EU-regler och annan märkning.
Till stor del är information om olika produkter en mycket viktig del i marknadsföringen runt de drivmedel som finns på marknaden och är därmed även ett sätt att skilja sig konkurrenter emellan. För branschen är därmed detta ett sätt att differentiera sig och sina produkter och skapa ett driv och en marknadsföring som en del i omställningsprocessen från fossilt till förnybart. Vi ser på marknaden, olika produkter med syfte att förbättra klimatprestanda och sänka koldioxidutsläppen. Drivmedelsbranschen arbetar överlag med transparens och öppenhet så långt det är möjligt och även i frågan om miljömärkning.
Det är många inblandade i den debatt som florerat i medier och SPBI som marknadsnära intresseorganisation ser att det finns många delar i den debatt som drivs, som behöver förtydligas och förklaras.
Från branschens sida menar vi att det är väldigt viktigt att den information som konsumenten får ska vara korrekt. Utgångspunkten för den information som finns idag är den aktuella lagstiftningen och den internationella handeln. Det innebär begränsningar i vad som är möjligt att ta fram exempelvis när det gäller ursprung för oljeprodukter. Att införa ett informationskrav kring ursprungsmärkning i den riktning som regeringen indikerat skulle innebära att samma produkt kan få två olika ursprungsländer beroende på vilken aktör som säljer den på marknaden. Sådan otydlig information kan inte anses vara till gagn för konsumenten. Om det ska vara möjligt med korrekt och aktuell ursprungsinformation om drivmedel, behövs det nya regler för detta på EU-nivå.
Vad vi också tycker behöver belysas mer är var konsumentinformationen ska finnas. Drivmedelsbranschen förespråkar att informationen inte ska finnas vid pumpen där man tankar, utan på en hemsida. Det finns flera anledningar till detta. Förslaget innebär att drivmedelsbolagen ska redovisa produkternas klimatpåverkan som ett genomsnitt av föregående år. Eftersom denna information har en viss fördröjning innebär det att man exempelvis under våren 2019 kommer att se genomsnittet för bolagets produkter i hela landet för 2018. Eftersom uppdatering är föreslagen att ske årligen då informationen finns tillgänglig innebär det att i början av 2020 kommer man som konsument se vad som gällde i genomsnitt för 2018. Från regeringens sida var utgångspunkten att konsumenten ska kunna göra ett aktivt val utifrån ett klimatperspektiv vilket därmed inte blir möjligt med regeringens förslag. Genom att använda sig av information på hemsidor kan man snabbare, billigare och enklare uppdatera med relevant information och därmed underlätta konsumentens val. Framför allt så skulle informationen vara korrekt.
Det är dessutom så att kunden inte kan bestämma sig för vilken typ av drivmedel man ska köpa vid pumpen. Detta är ett beslut som fattas långt tidigare i processen. Redan vid inköpet av bil bestäms vilket drivmedel som bilen ska köras på. Man kan inte tanka något annat drivmedel än det som fordonstillverkaren angett i instruktionen.
Konsumenten kan däremot välja leverantör av drivmedel. Idag är det så att dels andelen inblandat biodrivmedel kan variera bland drivmedelsföretagen, samt vilken typ av råvara som använts vid produktionen. Detta är något som också är en marknadsmekanism och viktig del i säljargumenten och som de flesta företag redan idag har omfattande information om på sina hemsidor.
I dagens alltmer digitala konsumentbeteende baseras grunden för köpbeslut av drivmedel på information om företaget i sig, produkterna och dess kvalitéer, kreditvillkor, geografisk placering av drivmedelsstationer, mervärden och samarbeten med mera.
I samband med att EU:s nya drivmedelsmärkning införs under hösten 2018 så kommer det redan då att finnas mer information för kunderna att ta till sig vid tankning på pumpen. Den märkningen syftar till att det ska finnas enhetlighet inom EU-länderna och att man som konsument helt enkelt ska välja rätt drivmedel till sin bil, att våga välja drivmedel med hög andel biodrivmedel, oavsett vilket land du tankar i.
Med anledning av att Reduktionsplikt införs i Sverige i juli 2018, och som innebär att drivmedelsföretagen åläggs att sänka växthusgasutsläppen med en viss % i jämförelse med om hela produkten varit fossil, finns det mindre anledning att ha den här informationen på pumparna. Om drivmedelsbolagen uppfyller reduktionsplikten innebär det att alla bolag har samma värde för växthusgasutsläpp på bensin och diesel.
Reduktionsplikten baseras på årsvisa värden över hela landet och kan innebära att ett bolag uppfyller reduktionsplikten och sänker växthusgasemissionerna genom att ha mer biodrivmedel i sina tankar i södra Sverige och mindre i norra delen av Sverige, men överlag uppfyller reduktionsplikten i alla fall. Detta då det finns geografiska skillnader i klimat och att tillgången på biodrivmedel kan variera av olika anledningar. Dessutom så skulle märkningen av andel biodrivmedel på pumparna utgå från volym, vilket inte säger något om klimatprestandan hos drivmedlet då detta varierar från lägre till högre växthusgasreduktion beroende på råvara som använts. Sammantaget innebär det att skälet för märkningen, dvs att konsumenten ska kunna göra ett medvetet val inte uppfylls med det förslag regeringen har lagt.
Det finns även andra faktorer som man bör ifrågasätta och synliggöra när man diskuterar detta. Kan man kalla minst ett år gammal information som man med säkerhet vet inte stämmer med vad kunden tankar i sin bil för ”konsumentinformation”? Det är inte heller uteslutet att det strider mot konsumentköplagen.
Därför anser SPBI, liksom Energimyndigheten föreslagit i sin utredning, att så mycket information som möjligt om drivmedlet ska finnas för konsumenter att ta del av från drivmedelsbolagens och SPBI: s hemsidor. SPBI anser att man via hemsidorna och digitala kanaler ska arbeta för ökad transparens och information om de olika drivmedel som finns på marknaden.