Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet (SPBI) ser att användning av biodrivmedel kommer att bli en allt viktigare del i arbetet med att få ned koldioxidutsläppen från transportsektorn. Sveriges regering har som mål att den svenska fordonsflottan ska vara fossiloberoende 2030 och har tillsatt en utredning som ska undersöka hur det målet ska kunna nås.
SPBI har gett forskarna Julia Hansson på IVL, Svenska Miljöinstitutet och Maria Grahn på Chalmers tekniska högskola i uppdrag att närmare undersöka förutsättningarna och tillgången på biodrivmedel i framtiden. Enligt rapportens mest optimistiska scenario kommer det att produceras ca 26 TWh biodrivmedel per år i Sverige år 2030. Detta är fyra gånger mer än dagens konsumtion på ca 6 TWh. Den totala energianvändningen i transportsektorn är ca 100 TWh. Detta är viktig information för regeringen.
SPBI och drivmedelsbranschen välkomnar regeringens utredning och menar att den måste leda till tydliga och långsiktiga spelregler för biodrivmedelsaktörerna. Det är en grundförutsättning för att nå målet med en koldioxidfri transportsektor i Sverige.
I arbetet mot detta mål finns det tre viktiga områden: Biodrivmedel, Samhällsstruktur och mobilitet och Energieffektivitet.
Biodrivmedel har en mycket viktig funktion i framtidens drivmedelsförsörjning och branschens företag spelar en allt viktigare roll för att öka användningen av dessa.De biodrivmedel som finns i Sverige idag är etanol, RME (rapsmetylester), HVO och biogas. Huvuddelen av dessa blandas antingen i bensin eller diesel, eller används separat.
Dessa biodrivmedel är dyrare att producera än fossila motsvarigheter som bensin och diesel. Det innebär att effektiva styrmedel behövs för att öka produktion och konsumtion av biodrivmedel. Men det innebär också att med ökad användning av biodrivmedel stiger kostnaderna och då måste någon stå för notan, staten, dvs medborgarna, eller konsumenterna. Vilka som ska bära bördan är ett politiskt beslut.
Genomgående i Grahns/Hanssons studie visas att aktörer på biodrivmedelsmarknaden behöver långsiktiga och tydliga spelregler. Under det senaste året har EU-kommissionen tvärtemot visat prov på kortsiktigt och otydligt agerande genom splittrade och överlappande direktiv. Resultatet har blivit att företag avvaktar med investeringar i biodrivmedel och i stället lägger tid och kraft på att försöka tolka de oklara och snabbt förändrade förutsättningarna.
EU-kommissionen har lagt ett förslag om ett tak för inblandning av biodrivmedel från grödor på 5 procent. Det skulle, om det förverkligas, hämma tillväxten av biodrivmedel. I de fortsatta förhandlingarna om direktivet måste därför den svenska regeringen vara tydlig och hävda att utgångspunkten måste vara biodrivmedlets koldioxidreducerande effekt, inte ur vilken råvara det produceras. Samma råvara kan för övrigt ge olika koldioxidreduktion beroende på ursprung, hantering och framställningstekniker.
I det nyligen framlagda infrastrukturdirektivet pekar EU-kommissionen ut vilka drivmedel som ska prioriteras och få fördelar och vill i detalj styra utbyggnaden av infrastrukturen. De negativa svenska erfarenheterna av en tvingande lag om att tillhandhålla ett förnybart bränsle, den s.k. pumplagen från 2005, visar på riskerna med en sådan detaljreglering. Den svenska regeringen måste därför kräva att kommissionen stoppar det förslaget.
Den svenska drivmedelsbranschen är van vid att arbeta på en föränderlig marknad och har, i både produktions- och distributionsledet, på relativt kort tid gått mot att både producera och sälja en allt högre andel biodrivmedel. Branschen ser och bejakar utvecklingen. För att komma vidare och få en ändamålsenlig process framåt behövs nu regeringens hjälp med: långsiktiga, verkningsfulla samt teknik- och konkurrensneutrala styrmedel, styrmedel som baseras på den koldioxidreducerande effekten hos det färdiga bränslet, få och tydliga styrmedel och press på EU-kommissionen vid framtagandet av nya direktiv och föreskrifter.
Bengt Westerberg, Styrelseordförande SPBI
Ulf Svahn, VD SPBI