Transporters miljöpåverkan

I Sverige utgör transportsektorn cirka 80 procent av den årliga oljekonsumtionen. Att motsvarande siffra globalt endast är runt 50 procent beror på att vi i Sverige knappt använder olja i el- eller värmeproduktionen.

Av alla de transporter som förflyttar människor och material mellan olika platser runt om i världen drivs hela 95 procent av oljebaserade bränslen. Resterande del utgörs av bland annat av etanol, el och gas.

Oljebaserade drivmedel dominerar

De dominerande drivmedlen för vägtransporter är bensin och diesel. Utöver dessa finns det i Sverige andra bränslen som är i högre grad förnybara exempelvis etanolbränslet E85, FAME, HVO, ED95, fordonsgas med flera. En del av dessa, som exempelvis E85, innehåller också en viss mängd  oljeprodukter för att fungera i fordonen de är avsedda för.

Eftersom olja är ett så kallat fossilt bränsle som innehåller lagrat kol frigörs växthusgasen koldioxid och en rad andra miljöskadliga ämnen vid förbränning.

Sammansättningen bestämmer utsläppsmängden

Hur mycket koldioxid och andra skadliga ämnen som frigörs beror på hur drivmedlet är sammansatt samt hur det förbränns.

Oljeindustrin blandar exempelvis i upp till 5 procent etanol i bensin och 5 procent FAME i diesel vilket minskar koldioxidutsläppen. Även mängden skadliga ämnen som exempelvis bly och svavel har helt eller till stor del tagits bort från drivmedlen.

Aktiva insatser minskar miljöpåverkan

Oljebolagen har också varit aktiva i att introducera olika typer av förnybara drivmedel på marknaden, Rent FAME och E85 är några exempel och i takt med teknisk utveckling kommer nya förnybara drivmedel att testas och förhoppningsvis komma ut på marknaden.

Genom fordonsindustrins utveckling av katalysatorrening har mängden skadliga ämnen i avgaserna också minskat kraftigt.

Typer av utsläpp

Trots den positiva utveckling som skett och den forskning kring nya lösningar som just nu genomförs påverkar transporter baserade på fossila bränslen bland annat vår miljö på flera olika sätt:

Växthusgaser är benämningen på ett flertal gaser som finns naturligt i atmosfären. Till dessa hör vattenånga, koldioxid, kväveoxid, ozon, freon och metan. De kallas växthusgaser för att de absorberar värmestrålningen från jorden och därmed förhindrar utstrålningen vilket gör så att luften i atmosfären värms upp.

Detta skapar en medeltemperatur på 15 grader, vilket ger möjlighet till liv på jorden men om mängderna växthusgaser ökar för mycket kan det medföra en risk för att jordens klimat blir för varmt.

Enligt Naturvårdsverket stod transportsektorn i Sverige för fyrtio procent av de totala koldioxidutsläppen år 2008. Räknat på samtliga växthusgaser I Sverige utgör transportsektorn ungefär 1/3 av utsläppen. Globalt står transporterna för cirka en femtedel av koldioxidutsläppen. Skälet till att Sverige avviker från genomsnittet i världen är övergången till uppvärmning av hus och lokaler med el och att el framför allt produceras från vatten- och kärnkraft.

Även om den totala mängden utsläpp av koldioxid har minskat genom aktiva insatser i form av minskad förbrukning, effektivare bränslen samt förbränning minskat med över 10 procent sedan början av 1990-talet och med över 30 procent sedan början av 1970-talet har utsläppen från transportsektorn ökat med ungefär 8 procent mellan 1990 och 2008. Uppgången har från toppåret 2005 dock vänds till en nedgång, och fram till 2008 har utsläppen minskat med ca 3 procent.

Svavel kan ingå i många drivmedel och omvandlas vid förbränning till svaveldioxid. Europeiska drivmedel innehåller max < 10 mg svavel per kg och är svavelfria. I luften kan svaveldioxiden reagera med vatten och syre och omvandlas till svavelsyra. Syran regnar så småningom ned och orsakar försurning av marka och vattendrag.

Av svavelnedfallet i Sverige kommer betydligt mindre än 10 procent från svenska källor och resten från andra länders utsläpp. Att en så lite mängd svavel släpps ut i Sverige beror på vår låga användning av fossila bränslen inte minst kol och det låga svavelinnehållet i bensin, dieselbränsle och eldningsoljor.

Kväve släpps ut vid förbränning av såväl fossila som förnybara bränslen. Det kan dels bidra till övergödning i vattendrag, dels bidra till försurning i form av kväveoxid. Den katalytiska reningen har dock inneburit en kraftig minskning av kväveoxidutsläppen. Det kan dels bidra till övergödning i vattendrag, dels bidra till försurning i form av kväveoxid som omvandlas till saltpetersyra. Den katalytiska reningen av fordonens avgaser har dock inneburit en kraftig minskning av kväveoxidutsläppen.

Kolväten kommer ut i luften vid hantering av transportbränslen och vid ofullständig förbränning. Kolväten är ett samlingsnamn för många olika kemiska föreningar av grundämnena kol och väte.

Partiklar frigörs i luften vid en ofullständig förbränning av fossila bränslen eller via avdunstning från oljeprodukter. Kolväten är skadliga för människan och miljön på flera olika sätt varför det är viktigt att hantera produkterna på ett sådant sätt att avdunstning eller ofullständig förbränning förhindras.