Värme- och elproduktionens miljöpåverkan

Sedan 1970-talet har den svenska oljeförbrukningen mer eller mindre halverats. En stor del av den minskningen beror på att uppvärmningen av bostäder och andra lokaler idag framför allt sker med hjälp av el- och biobränslen samt att elproduktionen främst sker med kärnkraft och vattenkraft.

Sverige har därmed genomfört den del av minskningen av användningen av fossil energi som återstår att genomföra för stora delar av världen.

Minskad förbrukning och lägre svavelhalt ger mindre miljöpåverkan

Olika typer av luftföroreningar från fossila bränslen har minskat avsevärt under det senaste decenniet enligt Naturvårdsverket. Det beror framför allt på den kraftiga minskningen av användning av eldningsoljor för uppvärmningsändamål, men också på att oljebolagen idag kan leverera eldningsoljor med väldigt låga svavelhalter.

Typer av utsläpp

Trots ett minskat behov av oljebaserad värme- och elproduktion samt nya reningstekniker påverkar utsläppen inom den här sektorn vår miljö på bland annat följande sätt:

Växthusgaser är benämningen på ett flertal gaser som finns naturligt i atmosfären. Till dessa hör vattenånga, koldioxid, kväveoxid, ozon, freon och metan. De kallas växthusgaser för att de absorberar värmestrålningen från jorden och därmed förhindrar utstrålningen vilket gör så att luften i atmosfären värms upp.

Det skapar en medeltemperatur på 15 grader, vilket ger möjlighet till liv på jorden men om mängderna växthusgaser ökar för mycket kan det medföra en risk för att jordens klimat blir för varmt.

Svavel ingår i många drivmedel och omvandlas vid förbränning till svaveldioxid. I luften kan svaveldioxiden reagera med vatten och syre och omvandlas till svavelsyra. Syran regnar så småningom ned och orsakar försurning av marka och vattendrag.

Av svavelnedfallet i Sverige kommer betydligt mindre än 10 procent från svenska källor och resten från andra länders utsläpp. Att en så lite mängd svavel släpps ut i Sverige beror på vår låga användning av fossila bränslen inte minst kol och det låga svavelinnehållet i bensin, dieselbränsle och eldningsoljor.

Kväve släpps ut vid förbränning av fossila bränslen. Det kan dels bidra till övergödning i vattendrag, dels bidra till försurning i form av kväveoxid som omvandlas till salpetersyra. Den katalytiska reningen har dock inneburit en kraftig minskning av kväveoxidutsläppen.

Kolväten frigörs i luften vid en ofullständig förbränning av fossila bränslen bränslen eller via avdunstning från oljeprodukter. Kolväten är skadliga för människan och miljön på flera olika sätt varför det är viktigt att hantera produkterna på ett sådant sätt att avdunstning eller ofullständig förbränning förhindras. Katalysatorer på såväl bensin- som dieselbilar minskar utsläppen påtagligt.

Partiklar är oförbrända rester i avgaserna som kan vara skadliga för hälsan.