För uppvärmning av småhus används ett destillatbränsle, Eldningsolja 1-2, medan större värmeverk och fartyg använder tyngre återstodsoljor, Eldningsolja 3-6.
Standarder
De tyngre delarna av råoljan innehåller de högsta halterna av föroreningar som svavel, kväve och metaller. Halter av föroreningarna regleras i lag eller i standarder för att minska miljöpåverkan. I Sverige har svavelhalten reglerats sedan 1968 och successivt skärpts. Svavelskatt har införts på produkterna och de eldningsoljor som nu säljs i Sverige har mycket låga svavelhalter.
Kvalitetsklasser
Eldningsoljornas indelning i olika kvalitetsklasser beror främst på egenskaper vid hanteringen. Tunga oljor har hög viskositet och hög stelningstemperatur kräver större investeringar i lagrings- och hanteringssystem.
Historik
Svavelhalter har för eldningsolja 1 reglerats i lagstiftningen enligt följande:
- 1 oktober 1977 max 0,5 vikt% svavel
- 1 oktober 1980 max 0,3 vikt% svavel
- 1 oktober 1987 0,2 vikt% svavel som årsmedelvärde
- 1 januari 1995 max 0,2 vikt% svavel
Kommentar
1 januari 1990 infördes svavelskatt om svavelhalten översteg 0,1 vikt% svavel, vilket medförde att svavelhalten i eldningsolja 1 i praktiken reducerades till max 0,1 vikt% svavel. Från 1 januari 2002 sänktes denna gräns för uttag av svavelskatt till 0,05 vikt% svavel vilket har gjort att eldningsolja 1 av standardtyp håller max 0,05 vikt% svavel.